Fast.

Jag har sett dig på stan och

visst har jag tittat på dig när jag visste att du inte såg.

Jag antar att det inte är så konstigt

att jag tänker på dig ibland. 

För mitt eget bästa borde jag nog låta bli men 

av någon anledning har jag så svårt att avstå.

Jag antar att jag inte är redo

att släppa taget

och bara låta dig gå.

Hungrande mage och hjärnan skriker sockeeeeer och besvikelsen i situationen när man låtsas som ingenting.

När drömmarna kommer.

Och gudarna ska veta att jag längtar till dagen då luften är kylig, nästan krispig.

Den ska riva iskallt inuti och bita mina kinder röda. Den ska få mig ut ut ut, fota fota fota tills fötterna blir is. Först då söker jag mig tillbaka, in till värmen. Kokar varm choklad. Äter tunnbröd med smör. Eller smör med tunnbröd.

    

När det vackra finns precis runt hörnet.